klockan 10,31 på morgonen i khao lak

Har ju läst den ett tag och äntligen har jag läst ut den, den var riktigt jobbig att läsa i alla fall för mig med andra vet jag inte.
Grät flera gånger när jag läste om Max och Charlie och Ulrika som hade dött i tsunamin i thailand 2004.
Började även också tänka på hur jag skulle känna om nån ur min familj dog och då började tårarna spruta ur ögonen på mig.
Det stog massor med saker som gjorde att jag satt länge och tänkte på.
Har alltid varit intresserad av tsunamin om var i thailand 2004 och att få veta hur Pigge (författaren och som det handlar om) hade uppleft det det vart helt sjukt, det stog så sjukt bra och man fick som en bild i huvudet hur allt hade gått till när vågen kom in på stranden och krossade allt i sin väg.
Sjukt sorlig bok men ändå jäkligt bra.

Besök http://ior2007.wordpress.com/ och Piggebloggen.



kolla in det gamla paret som åker iväg på 0:43!




kolla in killen på 0:14!! :o






författaren Pigge som miste sin fru Ulrika och sina två barn Max och Charlie i tsunamin.



hans barn Charlie och Max



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0